Tufft att vara storebrorsa!

Nu måste jag få ha ett ord med i laget, här gullas det och tjafsas det om hur söt o gullig han e det lilla krypet men livet med en lillebrorsa har sina avigsidor, t.ex:
 HAN LÄCKER!!!! När vi varit i trädgården där vi får kissa så ska han bara busa, jag hinner knappt bli färdig förrän han drar mig både här o där.

 HAN BAJSAR INNE! Jo det är säkert och det är skitäckligt.....matte o husse säger inget men jag ser allt på dom att det skulle dom aldrig acceptera om jag gjorde.

När vi varit ute och promenerat o lekt så brukar jag gå o lägga mig men inte Chess han håller igång o biter o sliter i mina öron....matte brukar ge mig time out en stund.

Enda gången det är lungt är när vi är ute med bilen och vi spårar och kör uppletande då ligger vi i en delad bur med vägg mellan oss....då är han lugn.

Natten är också rätt hyfsad, fast nu har han lärt sig hur man kommer upp i matte o husses säng så där försvann det privilieget också.

Ett plus är att han är rätt kul att leka med han tål lite tuffa tag och när vi varit i skogen och spårat, skulle vi gå en promenad efteråt 5vuxna hundar och lillbrorsan.....jisses vilket race det var i skogen 2labbar och 4 boxrar......jag tyckte nog att Chess var rätt tuff i det läget.

Igår sprang vi på en liten västgötaspets som lät värre än en piraya, han vrålade och hans husse skämdes över hans uppförande.....matte sa bara till oss att gå nära och Chess fattade direkt att den var ingen hund man skulle hälsa på.

Nu när matte o husse har fullt upp med babybestyr så spelar jag lite döv.....jo jag vet men ibland så måste man bara få lukta färdigt och dom stör ju en hela tiden med sitt tjat!

Huset ser inte riktigt ut som det har gjort, träd står i vardagsrummet, det ligger tidningar på alla golven, grindar överallt som Hougini (Chess) passerar utan problem. Jag längtar efter den gamla ordningen där jag kunde ströva fritt mellan rummen ibland.

Vi har ialla fall varit ute o spårat, jag får härligt långa spår med massa pinnar som dom gömt i mossan och ibland hittar jag dom men ibland har jag lite för bråttom.

Chess har blivit riktig stjärna på spåra, han klarade ett långt spår sa matte ....pytt det var ju bara knappt 30m.....och det låg roliga grejer i spåret som han hittade....det var ju ingen konst tycker jag!!!

Nej det här med småsyskon är bara jobbigt!!! Fast lite kul ibland är han....fast jobbig....o lite kul!!!

hälsningar
HARRICK

Valptider

Ja jisses! Ni som har o haft valp vet precis vad jag menar. Det är fullt ös hela tiden, sen på natten så sover lille Chess sött som en oskyldig liten valp ska göra. Nu har vi en annan ordning i vår familj. Ibland sover inte matte hemma utan arbetar och husse o hundar nanar gott, när matte kommer hem är hon vimmelkantig av trötthet.....lite mat i alla magar gör vem som helst trött.....i 2 timmar ......sen är det fullt håll igång i sovrummet. Vet ni hur många sladdar och annat farligt man har runt sin säng? Jag vet, man ser hela senariot framför sig....en grillad valp! Upp o ut o kissa honom sen försöka sova lite till.....2 timmar...sen har Chess bestämt sig att nu ska matte upp...kosta vad det kosta vill, om man drar lite i sladden så radion åker i golvet så kanske hon vaknar! Jag kan väl säga att man får inga liggsår. Chess är en otroligt rolig hund, han är fullständigt orädd av sig, kompostgaller som kan låta i hela huset där stångar han sig lätt igenom. Harrick står snällt o väntar till vi öppnar gallret....Chess han springer bara rätt på så böjer sig hela konstruktionen. Idag när jag stod o slog in paket, hoppade han upp i skurspannen och fick tag i moppen....hela härligheten välte naturligtvis. Har man inte jobb så skaffar man sig. Vi har varit ute o börjat introducera honom på spår och sakta men säkert börjar han förstå vad det hela går ut på......husse går iväg utan honom.....husse kommer tillbaka och sen letar Chess upp allt roligt husse gått o tappat...rolig lek, men en slarvig husse som inte kan hålla ordning på sina grejer. Vi har även kört lite jaktinkallningar. Å va dom små benen jobbar! Husse springer i väg o tjoar som bara den och matte som håller kvar Chess för att slutligen släppa. Lycklig hund springer till husse. Harrick o Chess är ett underbart team nu, leker o busar men ibland får jag rädda Harrick undan dom sylvassa tänderna.....det är tur att vi har bur inne så Harrick kan få sova ostört några timmar. Ibland hittar jag honom inne i stora rummet där har han intagit soffan och Chess kan inte nå honom...jobbigt med småsyskon. Fast lite kul också....må så gott där ute o stressa inte ihjäl er...det blir jul i alla fall!!

Julen närmar sig.

Söt som socker Hausse Chess 9 veckor

December i Göteborg brukar vara grön och mild.....så även i år....men det stormar o blåser värre än någonsin så för en liten valp som Chess på 9 veckor är det inte helt enkelt...han kan ju nästan blåsa bort. Mycke innomhus aktiviteter blir det, Tauno klickar honom och leker mest. Harrick är en fantastisk storebror som har överseende med små sylvassa valptänder, dom busar och har otroligt utbyte av varandra. Chess var med mej o Harrick till boxerklubben och där fick den lille bekanta sig med Estrella som är en Amstaff tik så försiktigt hon hälsade på Chess...sen Enya o Zelma som tyckte att små bäbisar är helt ok. Ikväll tog Harrick o jag en långpromenad i regnet, vad gör man när man inte kan gå i skogen jo, man tränar på att gå okopplat. Vi gick runt Björkekärr, Torpa o Östra sjukhuset, där finns det läskiga ståltrappor som vi tränade att gå upp o ner i. Sen fanns det höga murar där vi tränar balansen, Harrick tyckte det var kul o gott godis hade vi med (skinkstek från idag) Vi mötte skumma typer med paraplyer och regnkläder som såg konstigt ut. Helt okopplad i 11/2 timma är bra gjort. Nu lite ögon godis......

Chess är hemma nu!

Vilken lycka! Äntligen har vi fått hem vår lille boxerkille. Vi har inte varit speciellt oroliga att det skulle uppstå någon osämja mellan Harrick o Chess.....men han började ju undra när valpen började röra sig fritt i huset, alla leksaker skulle bevakas, maten skulle han skynda sig äta upp, både sin egen och den som var framsatt till Chess. Stressen var jobbig att se, så det blev till att förpassa Harrick till arbetsrummet med öppen dörr och när han lugnat sig fick han komma till oss i vardagsrummet. Vi har ju haft valpar förr så det är inga nyheter, natten sov han nere i vårt sovrum, han gnyr lite när han blir kissnödig. Någon olycka har skett inne men det är en fantastisk hund med riktigt tydliga signaler. Ruskväder ute har det varit sen vi kom hem, men korta turer ute gör både 1 o 2 även i regnväder.....härligt. Leklust med vispar brödpenslar och små leksaker, han verkar inte sakna sina syskon och det är vi glada för. Tauno har känt sig mör efter den långa resan men han sitterdär på köksgolvet och leker med Chess, nästan lite rörande att se dom tillsammans. Så söta.......

Sökträning......m.m

Vilken fantastisk vinter vi har, rosorna blommar jag hittar små violer i rabatten fortfarande, jo jag vet att det kan ha med växthuseffekten att göra. När jag var liten sa man att på Gotland minsann där kunde man plocka rosor på julafton...men det berodde på att hela ön var  en kalkstens klippa. Vi kan väl låtsas att Göteborg också är det!
Nåväl, vad har vi pysslat med sen sist?
Vi har varit på kurs för Mona Kjernholm (näst sista gången) träna får vi göra hemma men verktygen hjälper hon oss med.
Jag var ute o cyklade med Harrick,  till kyrkegården o tände ljus, sen cyklade vi hem igen...en tur på 2,5 tim. Harrickvarlagom mosig efteråt.
Träning på klubben, vi körde alla moment som tillhör appell o lägrekl......o Harrick tröttnar aldrig! Så roligt att träna med honom. Plats med skott o budföring (där han tjuvade den rackarn)
Konditionsträning i sandgrop med Carin. Hundarna sprang upp o ner som dårar....allt såg riktigt bra ut tills jag såg filmen vad som händer med kroppen när dom springer i nedförsbacke och plötsligt planar ut.....Huga ligen....nej detta var nog inte så bra! Möjligen om man kastar någon boll upp och dom får springa uppåt....men dom ska ju ner igen.
Vi har kört SÖK. Vi träffades i Bergum vid Gråbo sen tog vi oss in i Vättlefjälls naturreservat. Vi körde 7 hundar och alla var på olika nivåer, så kul att se hur dom klarade svårigheterna i snålblåst och tidvis ösregn. Det som var riktigt besvärligt var figge alldeles nära stigen. Hundarna kopplade tydligen inte på näsan förrän dom kom en bit ut.....det blir att träna.
Harrick är jag riktigt nöjd med han gör vad han ska men då han inte känner figge i näsan då går han för grundt......då blir det att höja kravfasen. Men han är pigg o alert. Kladdar inte på figgen och är inte påverkad rent konditionsmässigt.

Gissa vem som hade glögg med sig o russin? Jo, när 1:a advent står för dörren då måste det vara glögg....Ett gäng dyngsura tanter lufsade till bilarna men stärkta av den varma glöggen. 5 timmar i skogen ger rosenkinder vill jag lova......Hem o fram med stakar o stjärnor nu gott folk är det advent!

KLUBBMÄSTERSKAP GMBK

Friskt vågat är hälften vunnet. När jag anmälde oss tänkte jag att det är ju faktiskt ingen ide´då de allra flesta är i de högre klasserna och vi stångas fortfarande med Appellen. Jag tar det som en tävlingsträning.....jo, jo. Två uppletande rutor med okänt antal föremål i varje, 8min att fördela på dom olika rutorna. Harrick jobbade jättebra inget att klaga på, 2 föremål i 1:a och 3 i 2:a. Jättenöjd gick vi mot lydnaden. 17 ekipage tog sin tid, god stämning bland de tävlande, så till sist var det vår tur. Min vanliga ordning...vi går iväg och kör 4-5 inkallningar och belönar med boll.....sen rätt in på plan. Han hade god kontakt, linförigheten betyg 8,5. läggande under gång 6 (hela hunden låg inte) apportering 6(tugg, tugg, tugg o lite tassar) Inkallning 9, hopp sitt hopp7 (slog i hindret) 96.5poäng totalt 136,5. Jag var helnöjd, inte en nolla o hunden var med mig!!! Mycket att vara tacksam för då agillity gänget körde sitt på planen intill! Vem vann? Jo Therese Liljegren med sin malletik....grattis 2:a Fredrik Pihlgren med sin Hebbe...dagens bästa lydnad.....3:a Anna-Lena Wendt med sin golden...grattis!!! 

Träningsdag från morgon till kväll.

Träffade ett nytt sökgäng i Lerum igår. Vi blev 6st som körde våra hundar. Terrängen var rätt snäll, lite lurigt med nergrävda figuranter men alla hundarna fixade det. Harrick är en otrolig hund, snabb och gör som han blir tillsagd, det är jag som ska lära mig....uppletandet gjorde vi sen, 5 föremål med full sprut rätt ut o rätt in....härligt. På kvällen var det lydnadsträning på Kallebäck, 4 tappra som träffades i dimman. Trodde att jag hade en trött hund....icke då, vi körde igenom alla moment innan träningskompisarna dök upp, sen sist ut fick Harrick träna, fritt följ, ställande, läggande, platsliggande, och massor av bus. Fasen vicken hund jag har!!!

Vi har varit borta från söket ett tag då vi först hade sjuka hundar sen har jag tävlat, jobbat. Nu har min motivation kommit åter då Harrick är frisk, Ockie finns inte mer. Familjen är stark igen efter alla bakslag. Snart snart kommer en liten ny medlem in i familjen. Jo, det känns helt ok, ska bara leta efter en sökgrupp som jag kan träna med.....eller kanske starta en själv?

VALPSJUKA!!

Tyvärr är det en vanlig sjukdom då man varit o tittat på valpar. Igår åkte vi till Skutskär en resa på 140 mil för att titta på Erica Blombergs C-kull, fem små underbara valpar på fem veckor. Egentligen skulle vi vänta till våren, men då tillfälle dök upp så kände vi att vänta är ju ingen ide´ Tauno längtar efter en egen hund och då ska man nog gå sin magkänsla. Erica som är en underbar person med stort hjärta tog emot oss i sitt hem bjöd på underbar middag och vi fick gotta oss med valparna. Tiken Usahs matte Agneta fanns också där och vi fick en härlig pratstund innan det var dags att slita sig från valparna. Här kommer lite valpbilder.

Promenad i Freden med Carin o hundarna

Träffades i naturreservatet vid Freden i Jonsered och gick Bohusleden runt sjöarna, vilken natur vi har i Sverige. Bokarna står med sina rostfärgade kronor och de gröna granar runtomkring med dom mystiska sjöarna som ligger o sover nu. Hundarna sprang o hade hjärtligt roligt, vi passerade en hängbro och den var läbbig tyckte både vi o dom, men när vi gått fram o tillbaka så var det löst. Fikade och sen på hemvägen gjorde vi ett uppletande. Då hade dom sprungit i 4,5km men dom jobbade på bra och alla föremålen tog dom. tack Carin för en underbar dag. Har haft storstilade planer på renovering i vårt vardagsrum men då vi nu funderar på valp sa vi att vi väntar med det. Åkte o köpte nya gardiner och i morgon blir det nya ryamattor på golven.....helt plötsligt blev det ett nytt rum.

OCKIES SJUKDOM KLARLAGD

Renal dysplasi, också känd som PNP, eller progressiv nefropati, är en ärftlig defekt där hunden föds med en fortskridande njursjukdom som orsakas av en medfödd underutveckling av njurarna. Flertalet nefroner, de minsta enheterna i en njure, når av okänd anledning inte full mognad hos drabbade hundar. Detta leder till att njurarna aldrig får full kapacitet för att ta hand om rening av blodet och därigenom kroppens avfallsprodukter. De klarar heller inte av att att producera hormonet erytropoetin som krävs för nybildandet av röda blodkroppar. Hur sjukdomen visar sig eller hur länge en drabbad hund lever beror helt på hur drabbade njurarna är. Somliga hundar måste avlivas redan som valpar så tidigt som vid 2-6 månaders ålder, andra individer kan leva upp till nio år med långsamt tilltagande symtom på sjukdom. Symtomen hos PNP skiljer sig inte på något vis från de som uppstår vid andra njursjukdomar utan präglas framför allt av ökad törst och urinering, aptitlöshet och avmagring. När sjukdomen fortskrider tillkommer kräkningar, diarré och uttorkning. Sjuka hundar uppvisar inte alltid alla symtom och de första sjukdomstecknen kan variera mycket men består vanligen i att hunden börjar dricka och urinera mer än normalt. Symtom som dessa kan i många fall ses redan i tidig ålder men uppfattas då sällan som tecken på sjukdom eftersom hundarna för övrigt tycks vara friska. Alla hundar föds faktiskt med underutvecklade njurar som mognar med åldern. Därför är renal dysplasi extra svårt att diagnostisera på ett tidigt stadie. I somliga fall drabbas hundar snabbt av akut njursvikt till följd av renal dysplasi, men flertalet lever till mogen ålder innan sjukdomen uppdagas. Teoretiskt är det inte otroligt att sjukdomen kan passera obemärkt hos en gammal hund eller tas för en ålderskrämpa. De klassiska symtomen är märkbara endast i svåra och medelsvåra fall. Alltså kan hundar leva ett till synes problemfritt liv utan att sjukdomen uppdagas. En säker diagnos av PNP kan endast ställas genom analys av njurvävnad. Förändringar hos njurarna som går att uppdaga med hjälp av ultraljud kan i vissa fall ge en antydan om ifall en hund är drabbad av sjukdomen. Även blod- och urinvärden kan ge en indikation om njurstatus hos en individ vilket i så fall kan väcka en misstanke om att hunden är behäftad med PNP. Säkra besked kan dock inte lämnas så länge vävnadsprov från njurarna inte undersökts. Det verkar som om de hundar som föds med en viss grad av nedsatt njurkapacitet kan anpassa sig efter omständigheterna i relativt stor mån, oftast bättre än hundar som föds med friska njurar och därefter drabbas av njurproblem. Detta beror troligen på att de olika enzymsystemen i kroppen lär sig att anpassa sig till rådande organstatus i kroppen om en defekt finns med från första start. Eftersom ett fungerande vätskeintag är av största betydelse för njurfunktionen hos alla individer är det viktigt att en njursjuk hund alltid har obegränsad tillgång till friskt vatten. En lågproteindiet därtill kan för den drabbade hunden innebära att en mindre mängd avfallsprodukter bildas och utsöndras i kroppen vilket är positivt. Reglering av salt kan också vara till fördel för den njursjuka hunden, men måste då ske gradvis eftersom kroppen behöver tid att vänja sig vid förändringar av detta slag. Det kan också antas att ett ökat behov av vattenlösliga vitaminer som vitamin B och C föreligger vid ökad törst och urinering. PNP är en dödlig sjukdom. Vi vet inte med säkerhet idag hur den nedärvs, men en ärftlighetsfaktor tycks finnas. Tibetansk Terrier tillhör en av de raser som begärt att ingå i SKKs bekämpningsprogram mot PNP, där central registrering av diagnostiserade fall ingår som en viktig del av arbetet att hålla nere antalet sjukdomsfall i rasen. Detta arbete har visat sig ge resultat och vi ser idag betydligt färre fall av renal dysplasi inom rasen. Eftersom diagnostisering kräver att en microskopisk undersökning av njurvävnaden görs är det av största vikt att hundar som misstänks lida av sjukdomen Renal dysplasi, eller PNP, obduceras. Här har vi alla ett stort ansvar. Undersöks hundarna inte kan de heller inte föras in i det centrala registret och därmed kan man inte undvika att föra linjerna vidare i avelsarbetet. I Sverige har vi studerat förekomsten av Renal dysplasi hos nio olika raser under åren 1981-2001. Högst allmän förekomst sågs hos Shih Tzu (0,57%), Tibetansk Terrier (0,56%), Lhasa Apso(0,48%) och Tibetansk Spaniel (0,42%). Mer kan läsas via den här länken:EPSILON - Electronic Publishing at the SLU

Information om PNP PNP nedärvs recessivt, vilket innebär att båda föräldrarna till en sjuk hund bär på anlaget. En hund kan vara anlagsbärare utan att själv utveckla sjukdomen. Nedärvningen är alltså samma som för PRA. Njursjukdomar är enligt vet.med.dr Astrid Hoppe relativt vanliga hos hund.1 PNP innebär en utvecklingsrubbning i njurarna som anses bero på en störning av utvecklingen av njurarna under fosterstadiet. Symptomen är de som vanligtvis finns vid alla njursjukdomar och består av ökad törst och urinering, aptitlöshet och avmagring, kräkningar, diarré och uttorkning. Njurarna fungerar alltså inte. Hur snabbt njursvikten utvecklas varierar men den är alltid kronisk. Hundar har inte alltid alla symptom och det kan variera vilket sjukdomstecken som kommer först. Sjukdomen debuterar vanligtvis före två års ålder. Hundar som föds med grav PNP blir vanligtvis sjuka vid 2-6 månaders ålder, men hundar som har en mindre allvarlig variant kan ibland vara symptomfria till 4-6 års ålder.2 PNP är en dödlig sjukdom vilket innebär att den hör till de sjukdomar som drabbar både hundar och hundägare mycket hårt. För att kunna vara säker på att hunden verkligen har PNP måste den obduceras. Flera raser är drabbade av PNP, däribland våra "kusinraser" flat coated retriever och golden retriever. En hel del raser har också ett hälsoprogram för PNP med central registrering av anlagsbärare. Inom labradorrasen har vi, förutom de fall som vi har fått information om, hittat några fall av PNP i agrias hälsostatistik. Eftersom inte alla hundar som avlivas på grund av njurproblem obduceras, är det emellertid svårt att veta hur stort problemet i vår ras är. Vi behöver också mer information om vilka hundar som kan tänkas bära på anlaget för att få någon uppfattning om ifall det är några få individer som bär på anlaget och som har givit upphov till de fall som finns, eller om det är många skilda individer det handlar om. Vi vill därför be er som äger eller fött upp en hund med PNP att kontakta avelsgruppen. Självklart är informationen om enskilda hundar anonym om ni så önskar och kommer inte utan ert medgivande att publiceras vare sig i Labradoren eller på någon annan plats. 1Astrid Hoppe har skrivit en artikel (publicerad i Doggy rapport nr 3 1997 och numera utlagd på internet på länken http://www.swtk.se/uppf-info/PNP/nefropati.htm) och höll dessutom ett föredrag på en avelskonferens som hölls i SSRK:s regi i januari 2006 om njursjukdomar. Informationen om PNP är där inget annat anges hämtad från dessa två källor. 2SKK Anomalex

PNP - Renal Dysplasi eller Progressiv Nefropati Progressiv nefropati (PNP) Med progressiv nefropati (PNP) menas fortskridande (progressiv) njursjukdom (gr. nefros - njure; pathos - lidande) som orsakas av en medfödd underutveckling av njurarna. Sådan underutveckling har beskrivits i ett flertal raser i olika länder. Hundar som föds med grav PNP insjuknar vanligen vid 2-6 månaders ålder. Hundar med en mindre grav defekt kan ibland leva utan symtom till 4-6 års ålder. Symtom på njursvikt är: ökad törst och urinavgång, nedsatt aptit och avmagring. I ett sent stadium inträder urinförgiftning med kräkningar, diarré och uttorkning. Nedsatt njurfunktion diagnostiseras med hjälp av blod- och urinprov. Om man hos en hund med nedsatt njurfunktion påvisar onormalt små och knöliga njurar vid undersökning med ultraljud misstänks PNP. Diagnosen ställs med säkerhet endast genom mikroskopisk undersökning av njurvävnad. Utländska studier beskriver PNP hos briard, chow chow, cocker spaniel, lhasa apso, norsk älghund, grå, shih tzu, soft coated wheaten terrier och storpudel. Genetiska studier, i rasen shih tzu, har visat nära överensstämmelse med recessiv arvsgång. Selektion mot PNP följer principerna för eliminering av recessiva anlag. Verifierade fall inom raserna cocker spaniel, lhasa apso, shih tzu, tibetansk spaniel och tibetansk terrier registreras av SKK. Sjukdomsförlopp Sjukdomssymtomen skiljer sig inte från dem som uppstår vid andra njursjukdomar och består framför allt av ökad törst och urinering, aptitlöshet och avmagring, kräkningar, diarré och uttorkning. Sjuka hundar uppvisar inte alltid alla symtom och de första sjukdomstecknen kan variera mycket. Undersökningen inom rasen shih tzu visade att de hundar som överlevde ett till två års ålder vanligen började med att dricka och urinera mer än normalt. Dessa symtom kunde ibland ha funnits sedan tidig valpålder men inte uppfattats som sjukdomstecken eftersom hundarna för övrigt framstod som helt friska. Några av dessa hundar levde i fyra till sex år med en långsam tilltagande törst samt tilltagande blodbrist och försämrade njurvärden innan allmäntillståndet påverkades så att de slutligen måste avlivas. Det är anmärkningsvärt hur dessa hundar som föds med en viss grad av nedsatt njurkapacitet kan anpassa sig efter omständigheterna. Bland annat på grund av olika enzymsystem i kroppen klarar de bättre av att leva med ch dåliga njurvärden än individer som föds med friska njurar rekommenderas vanligen normalt eller minskat saltintag. Övergång till lågsaltdiet måste dock ske gradvis och med försiktighet eftersom saltutsöndringen sker via njurarna och dessa kräver lång tid för anpassning till nya förhållanden vid njursvikt. Dessutom kan det uppstå en negativ natriumbalans, vilket måste undvikas då den leder till sänkt blodvolym och försämrad njurcirkulation PNP/RD hos Tibetansk Terrier har konstaterats ha en Ärftlighet som baseras på ett antagande från Shih Tzu, Lhasa Apso, och Soft Coated Wheaten Terriers. Men idag vet vi att detta inte stämmer, eftersom raserna inte har samma markör Så nu står vi och stampar på ruta 1 igen. Det föreligger ingen könsdisposition. Sjukdomen är dödlig. Mycket information finns att läsa/hämta hos VetGen i USA http://www.vetgen.com/ Källa: SKK & Doggy-Rapport där den tidigare varit publicerad i nummer 3 1997

Renal dysplasi Sjukdomen finns beskriven hos ett 60-tal hundraser. Symtom Hundar med renal dysplasi utvecklar oftast kronisk njursvikt med tiden, vanligen innan tre års ålder. Symtomen liknar dem vid hereditär nefrit. Diagnos Renal dysplasi går inte att spåra hos symtomfria hundar som vid hereditär nefrit, på grund av att sjukdomen inte leder till proteinläckage i urinen. Slutlig diagnos fås via mikroskopi på vävnadsprover från biopsier eller obduktion

Lydnasträning på kallebäck

Vilken fest det blev när Anna F kom med kladdkaka m vispgrädde. Där står vi i mörkret på Kallebäck och äter tårta i november. Fasen va gött vi har det, barmark o riktigt varmt ute. Vi firade att Anna F vunnit Lk1 och därmed blivit uppflyttad till LkII. Dom är otroliga hon o Vilde. Hur gick träningen då? Jo, tycker nog att alla hundar över lag var helt suveräna. Det finns ju alltid saker att pilla med men det är ju det som träningskompisarna ger goda råd och vi prövar oss fram Harrick o jag, Jag körde Linförighet, där plogade han en del, (leksaken i fickan gjorde honom het) framförgåendet, ville han gärna tjyvstarta innan "före" kom. fick rådet att inte ge honom så mycket startsignaler, och det funkade! Läggande under gång får backa lite, när han ligger pang i backen så stannar jag o belönar. Apportering, där upptäckte mina söta kompisar att han hoppar varje gång då jag slänger apportbocken. Då blev det att träna på det, slänga apport och satt han kvar blev det belöning.......man tänker ut vad man ska träna innan man åker hemmifrån och när man kommer hem har man tränat på något helt annat.

Tack goa träningskompisar: Anna, Ann, Mona, Carin, Josefin för en trevlig o nyttig kväll.

Queensies Harrick

Swedbox Ockie

Queensies Bozz