Denna veckan var inte lik någon annan, det började med att min älskade storebror berättade att han varit på undersökning och de hittat en cancertumör. Nästan exakt ett år sedan min andra bror lämnade jordelivet. Det blir omtumlande, man ska vara stark positiv, peppa och ta hand om lilla mamma som blir utom sig av oro då barnen blir sjuka. nu håller vi tummarna att han snart ska få komma till operation för hans blodvärde sjunker för varje dag, trots att han fick 3 påsar blod för en vecka sen.
Jonas sonen har fyllt år och det firade vi genom telefonluren då han är gift o bor i Danmark....men snart ska vi träffas då barnbarnet snart ska konfirmeras...ska bli kul!
Ja så vad det veckans händelse, för alla som har facebook har kanske läst mitt möte i skogen...men jag tar det en gång till.
Härlig dag blå himmel o gnistrande snö, tog kameran och fotade en massa. Hundarna sprang lösa o busa i snön. En annan tjej dök upp med en gigantisk Golden Retriver, får dom hälsa? Jo det gick väl bra, men Harrick var mer inställd på sin frisbee så det blev Chess och den andra hunden som lekte.
Plötsligt dök det upp en dam från skogen med vandringstavar som skrek:
KOPPLA HUNDARNA!!!
Vi tog raskt ett tag i båda vuxna hundarna och sa GIVETVIS!, tyvärr han jag inte koppla lille Chess som inte ännu kan det där med inkallning....4månader gammal.
Han tyckte damen ropade något så han sprang fram till henne, sprang rung men hoppade inte! Då hon inte såg så trevlig ut.
Damen skrek: KOPPLA HUNDEN! Samtidigt som hon måttar och får in två kraftiga slag med sin stav rätt över ryggen på Chess. Jag blev fullständigt vansinnig o skrek: ÄR DU INTE KLOK, SER DU INTE ATT DET ÄR EN VALP?
Kärringen (nu är hon ingen dam längre) sa i en samlad ton: Så länge du inte har din hund kopplad så har hon rätt att göra vad hon vill. Hade hon varit rädd hade jag kanske förstått henne om hon handlat i affekt, men någon rädsla fanns inte och hennes stavar var hennes vapen mot allt hon ogillade.
Jag skällde så jag var alldeles hes och det jag sa var att jag tyckte att hon lämpade sig på ett ställe där det var bra mycket varmare, och där invånarna hade både horn o svans. Hon tyckte jag hotade henne och hon ämnade ringa polisen....det tyckte jag var ett utmärkt förslag så varsågod o ring....hon skulle minsann få stå till svars för djurmisshandeln.
Då ångrade hon sig o stoppade ner telefonen igen. Synd för då hade jag kanske fått chans att höra vad hon hette o var hon bodde....Nu blev det inget samtal, jag tog mina hundar o gick hem.
Hjärtat slog 180slag och jag var så förbannad så jag höll på att kvävas. Den andra hundägaren gav mig sitt fulla stöd men då vi skiljdes åt glömde jag att ta namn...hon var ett viktigt vittne.
Jag ringde Tauno och kräktes ur mig hela historien, han är en mycket lugn o samlad person min Tauno, men då jag slutade sa han: att du kunde hålla dig från att rappa kärringen, det hade jag gjort!
Jag har skrivit en lång insändare under FRIA ORD i Göteborgs Posten. Vi får väl se om de tar in den...hundar är ett hett ämne. Kärringen sa att hon blev ju "attackerad" Jo, av en 4mån valp! Jag fräste till henne att hon var själv en Pittbull på två ben!
Igår gick vi en runda igen i vår skog och återigen var hundarna lösa, rätt var det var stod den en man med en gigantisk kamera o tog kort över hamninloppet o Vinga Fyr. Chess som såg honom på långt håll, sprang fram till honom och svansade runt som han gjort med tanten.....mannen böjde sig ner och klappade o sa att det var en fantastisk fin liten valp vi hade, Harrick sprang också fram o gav honom en snabb slick på kinden innan han återvände till oss. Jag trodde bröstet skulle brista av lättnad, ingen rädsla från någon av hundarna och allt ligger bakom oss nu.
Så kan det gå en vanlig vecka i Februari
Må så gott och ta vara på er.....och var rädd om era hundar...man vet inte när pittbulltanten dyker upp igen!!
