SKALLGÅNG EFTER BORTSPRUNGEN HUND.

Gick en runda i vår lilla skog och tog lite bilder.....ovanligt va?

När jag kom hem fick jag genom facebook läsa att det var en hund försvunnen i grannkommunen Landvetter. hunden hade blivit skrämd av några tefatsåkande barn och flytt i vild panik. Rasen var en Bellgisk vallhund och nu varit borta i ett dygn. Den känslan man får är: tänk om det varit våra hundar!!!!
Bestämde mig inom loppet av 2 sek, det måste finnas något man kan göra. Kl 18,00 stod jag o Tauno på utsatt plats  ihop med ca 25-30 villiga sökare. Vi fick viktig info och delade upp oss mot olika riktningar. Erfarna människor som haft bortsprungna hundar fanns  med nyttig info, hur hundarna vanligtvis beter sig. När vi varit ute i två timmar gått och ropat och talat med folk hängt upp flygblad och besökt olika ställen där en hungrig hund kan lockas av dofter....samlades vi åter. tyvärr inget napp. lite modstulna begav vi oss hemmåt...tyst i bilen! Undrar var den fanns. Då den hade både sele o koppel släpandes efter sig var min enda tanke att den satt fast i skogen. Usch vilken fasa. När jag senare gick in o ser till min stora glädje att hunden är återfunnen. Några observanta människor hade noterat den längst ut på en klipphylla, därifrån kunde den inte ta sig tillbaka. Brandkåren var där o hissade ner den ....vilka hjältar!! Tänk vilken solskens historia så här en måndagkväll!!Yava vilar just nu ut hemma hos matte Felicia och allt är frid o fröjd.

Vintern utan snö...gör träningen möjlig.

Nu har vi kommit in i Januari och INGEN SNÖ...så jäkla gött!! Vi spårar och tränar precis som vanligt, nja det var en sanning med modifikation.....det är ju mörkt så man ser inte så mycket på kvällarna....och jag har lite björn syndrom på vintern...går lätt i ide.

Vi har kört skogsspår och där är Harrick en pärla....förrutom att han notoriskt går över 1:a pinnen. Detta har jag grubblat på och min bästis Carin också. Han ska ju inte belönas med att fortsätta spåra då han går över dom, var ju vår sammstämmiga mening.

Sagt o gjort, Carin går 3 spår åt mej a´ 100m med slut på vart o ett. Jag lägger ett 300m åt Enya med naturpinnar. Liggtid ca 45min
1:a spåret går han helt i spårkärnan men  ....GÅR ÖVER APPORTEN!!! Jag höll in honom, sa vad jag tyckte i några få ord! Tog honom i selen och gick tillbaka till bilen....där höll jag upp pinnen o förklarade att "hade du gett matte pinnen så hade vi fortsatt o spåra". Då Harrick förstått att det roliga var slut för länge sen börjar förbereda sig för att hoppa in i bilen...kärringen är ju ändå så sur!
Jag ändrar mig och tar med honom till spår nr 2:
 Där jag förklarar apportens värde för Harrick.....spåret går kanon över två terrängskiften vinklar inga problem...sen får han vittring på apporten....frenetiskt letande och det var det som nästan rörde mig till tårar.....han förstod att den var viktig....under en granruska låg den APPORTEN dyrgripen. Vi lekte med den och jag bytte med älsklings skinnet och vi hade en riktigt mysig stund. Harrick strålade! Sen lovade jag att för att han varit så duktig fick han ETT SPÅR TILL!!! Ja, dom förstår vad vi säger det är jag övertygad om. Han gjorde om bedriften och behöver jag säga att han tog apporten? Han sög den o körde den rätt i magen på mej...fasen va fin han e min Hallick!

Vi har pratat om Lydnadstävling och där kommer ju vittringsapporterin så småningom....hur får man hunden att endast ta den som doftar? Inte helt oproblematiskt när man dunkat in i hunden att ALLTID ta apporten.

Mona Kjernholm gav oss tips att lägga en hög med apporter på en äng...utan doft.
Sen går man ca 10-15m därifrån och lägger en med doft gömd under lite gräs....
Skickar hunden mot den som har doft, gör om detta o göm på lite olika ställen, gå lite närmare dom (ointressanta pinnarna) slutligen hamnar dom ganska nära varandra och då vet hunden att den som doftar är den han får belöning för.

Enya fick testa detta för 2:a gången och hon var jätteduktig! Harrick fann apporterna i högen lite intressanta men jag fick stoppat honom....sen blev det plötsligt lite uppletande för honom..och det var ju rasande kul.

Lille Chess som inte fattat vad diken är fick ett ofrivilligt bad men så länge vi gick var det ingen fara, sen när vi körde med dom stora fick han krypa in under mattes tröja och det var gott.....För att piggna till sen blev det budföring och han springer till vem som...sååå underbar hund detta är!!!